Koola katter dansar i otakt
Om igår var en annan dag eller inte kan man ju fett diskutera. För mig är det den första maj dag, skål. Eller nej inte skål, jag ska aldrig mer skåla. Kanske med ett glas mjölk, på sin höjd. Jo men visst var Valborg/Tanz in der Mai en galen kväll. Jag hade ingen klänning, och jag dansade inte heller. Men jag gick till Altstadt och tillbaka. Kul. Klockan två sov jag, och var inte männsika förens klockan var 18 i går, i går som för övrigt är dagen som inte existerar. Sedan sov jag igen fyra timmar senare. Gårdagen är dagen som inte fanns. hej hej och varmt välkomen FÖRSTA maj! Ja, första maj är idag och jag fetdemonstrera! Jag ska cutta Blondibella och Muff går inte säkra så att säga ;) ...eller så tar jag (Lenas) cykeln ner på stan och letar nya skor och present till Herr Björn. Alla mina käraste vänninor på Kolping har långhelgen till ära flytt Düssel! Så här är jag, hemma utan mina trevliga tjejor och särbo är jag ju också. carro, nu förstår jag hur det är att bo ensam i ett dubbelrum! Jag är galet saällskapssjuk och känner mig obotligt ensam så fort jag varit ofrivilligt ensam i tre minuter. Så, kul!
I morgon spås solen skina och vi som är kvar i stan ska grilla och vara glada vid Rehn. Nu snackar vi koola katter!
Nu har egentligen hela insprationen jag tidigare kände runnit av mig och jag vet inte vad jag ska skriva. Det finns så mycket jag vill berätta. Praktiken rullar på, nu är det bara hälften kvar. Skolan som egentligen är a och o och borde proriteras hamnar på andra plats. Men solen skiner ju och jag dricker hellre kaffe med solen i ögonen än skriver långa loggböcker om tråkiga arbetsdagar på ikea med prestationeångesten bakom hörnan. Nej vet du vad, jag glassar järnet!
Om två månader är jag tillbaka i Sverige igen. Och det är med delade känslor kan jag lova. Det är förvirrabde hur man kan känna ibland. Jag vill inte åka härifrån, men hur kommer det vara här utan alla mina klassisar? Nej juste, inte alls samma sak så då kan man ju lika gärna åka hem till Stockholm. Men vad har jag att hämta i Stockholm`? Visserligen har ett gäng helt underbara kompisar som håller till i stan där jag är född och det finns ingen finare stad än just Sveriges huvudsatd. Men jag diggar inte alls Stockholmsmentaliteten. Och kommer med största sannolikhet aldrig göra det heller. Tråkigt, med tanke på hur fin staden är och att mina väner och min familj faktiskt håller till där i krokarna. Det känns som om jag vill fly stan jag inte kan lämna. Helst vill jag ha alla er, alla er som jag tycvker om, i min närhet, vart jag än bor... Kommer ni med till Göteborg i höst?
Nu har jag äntligen druckit alla mina koppar kaffe och ätit min joghurt med färska jordgubbar (sommarfeeling eller vad?) så det är vällan dags att dra på sig lite anständiga kläder och ta sig ner mot stan! (Bilder kommer kanske en annan dag, vill ni se fina bilder endå kolla in www.lisaochjag.blogg.se ! Där finns fina bilder blandat med fina minnen! AJ LÖÖÖV!)
PEACE!
I morgon spås solen skina och vi som är kvar i stan ska grilla och vara glada vid Rehn. Nu snackar vi koola katter!
Nu har egentligen hela insprationen jag tidigare kände runnit av mig och jag vet inte vad jag ska skriva. Det finns så mycket jag vill berätta. Praktiken rullar på, nu är det bara hälften kvar. Skolan som egentligen är a och o och borde proriteras hamnar på andra plats. Men solen skiner ju och jag dricker hellre kaffe med solen i ögonen än skriver långa loggböcker om tråkiga arbetsdagar på ikea med prestationeångesten bakom hörnan. Nej vet du vad, jag glassar järnet!
Om två månader är jag tillbaka i Sverige igen. Och det är med delade känslor kan jag lova. Det är förvirrabde hur man kan känna ibland. Jag vill inte åka härifrån, men hur kommer det vara här utan alla mina klassisar? Nej juste, inte alls samma sak så då kan man ju lika gärna åka hem till Stockholm. Men vad har jag att hämta i Stockholm`? Visserligen har ett gäng helt underbara kompisar som håller till i stan där jag är född och det finns ingen finare stad än just Sveriges huvudsatd. Men jag diggar inte alls Stockholmsmentaliteten. Och kommer med största sannolikhet aldrig göra det heller. Tråkigt, med tanke på hur fin staden är och att mina väner och min familj faktiskt håller till där i krokarna. Det känns som om jag vill fly stan jag inte kan lämna. Helst vill jag ha alla er, alla er som jag tycvker om, i min närhet, vart jag än bor... Kommer ni med till Göteborg i höst?
Nu har jag äntligen druckit alla mina koppar kaffe och ätit min joghurt med färska jordgubbar (sommarfeeling eller vad?) så det är vällan dags att dra på sig lite anständiga kläder och ta sig ner mot stan! (Bilder kommer kanske en annan dag, vill ni se fina bilder endå kolla in www.lisaochjag.blogg.se ! Där finns fina bilder blandat med fina minnen! AJ LÖÖÖV!)
PEACE!
Kommentarer
Trackback
