en randig tapet talar

Jag är hemma igen, från Götet, Småland, landet och så. Jag har blivit otroligt sjuk. Nej det var en överdrivt, men sjuk det är jag. I går när alla normala folk jobbade sista dagen på veckan så var det måndag för mig. Egntligen skulle jag behöva jobba hela helgen men idag kom jag inte upp ur sängen. Scheisse. Så en bra dag på jobbet, en dålig dag hemma... För hoppningsvis kan jag knalla till jobbet i morron igen. Och kanske kanske ska vi gå och se på bio också, den där Mamma Mia. Låter oerhört spännande. Eller så. Snart bär det av igen, jag ska ut och flänga, Öland är målet, Öland 24 timmar tur ovh retur. Kul, jag är lagom pepp (sorry Erika) med tanke på omständigheterna. However, snart är det läger, sedasn kommer jag hem och kanske vidare norr ut (Hej Lena!) eller kanske blir det en lite mer kontinental resa? Vem vet? Nu ska jag kurera mig, ät något eller så samt läsa en god bok (Snabba Cash!). Så ja, detta inlägg var väl egenligen helt värdelöst, liksom bara hej hej och hej då, men jag vet verligen inte vad jag vill skriva. Jo, att jag också gärna ville fira Smokey igår, och att jag gärna skulle vilja dansa med mina vänner i kväll, men nej det går inte. Jag saknar mina vänner och känner mig extremt ensam, jag är ju helt ensam hemma i lägenheten och det suger. Jag vill inte vara ensam, jag vill vara med er! Jahapp, caio då! Hasta la vista und auf widersehen! Tschüss!

P.s. Roberta (min enda läsare) har ju inget internet, så jag har skrivit allt detta i onödan eftersom att ingen endå läser det. Scheisse. D.s.