welcome home, Luc Robitaille

Borta bra, men hemma bäst som man brukar säga... Men jag vet inte det jag! Kom hem från Dalarna och bästa nyårsaftonen ever tidiagre i kväll så där lagom trött och med en sjuk hemlängtan. Fast ja, när jag kom innanför dörren möts jag av ett fullkommligt kaos. Omg! Sist jag lämnade lägenheten var det efterfest och stressigt till jobbet. Men ja, bra att jag har typ hela dagen på mig i morgon att städa hela jäkla lägenheten innan jag ska jobba, fuck jobba.

Senaste veckan har varit tuff, hehe... Oplanerad "en öl efter jobbet" som slutade hema hos mig tidigt på morgonen följt av en arbetsdag och en sjukt lång bilresa. I och för sig var lördagen och söndagen de chilliaste dagarna under hela förra året, och vi gjorde inte många knop! I går var det nyårsafton och allt, och helt utan förväntningar hamnade jag och min bästa vän på en fezt i en förort till Leksand, hur låter inte det? Fast det var bästa nyårsaftonen ever och en grymmt najs fest! ...och hem kom vi kcokan fem i morse, he..he! (I leksand finns der varken nattbuss eller taxi)

Det börjar kännas lite ensamt nu här hemma och lite plågsammt att typ en gång om dagen få sms i stil med "35 grader varmt, jag vill ha strandparty men måste shoppa nu, saknar dig puss och kram" Kuuul, verkligen!

Förra veckans efterfestsbesökare kan ju höra av sig utifall att de saknar:
- en randig mössa, mörka färger
- en vit t-shirt med ett grått tryck (fast jag behåller den gärna, den är fin)
- ett skönt flow (som jag lyckats sno, hehe)

Peace, love och gott nytt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0