en randig tapet talar

brukar man ju säga och just nu hör jag Florence-Love sjunga den refrängen gång på gång, min dator har hakat upp sig. Jag har en klump i magen och känner att ag inte alls håller mer. Vadå "allt har ett slut"? Jag tror att faser går över i varandra, men ett slut, nehe nej nej, inte alla gånger. Jag lämnar stan, igen. Jag har aldrig sett denna stad ta slut? Åh, nej! Gamla vänner kan man återse, de tar inte slut? Och gamla kärlekar? Tar de slut? Det kommer ju aldrig avra samma känaslor men endå tror jag att man har ett specieltt förhållande till sina gamla kärlekar. Inte för att jag vet, för jag samlar inte på gamla kärlekar, men de få som finns, de är ju där. De är känsliga samtalsämnen. Hur som helst, kommer min plats här hemma på Tuvvan ta slut? Jag tror nästan det. Ja ja, en sovplats på soffan finns ju alltid men man pratade något om att göra om mitt rum till "hemmakontor". Jg slutade lyssna och tänkte mest på mitt rum, mitt allra egnaste. Tysklandsäventyret tog också slut, men det gav mig också en underbar start på något nytt, så det var ju inget slut, eller? jag har fina minnen och underbara vänner därifrån, och de tar minsann aldrig slut! Nej shit va flum allt blev. Hur som helst är dett snart slutet på detta extremt konstiga inlägg. Vill bara säga att det som är nu är slutet av sommaren och början av någonting nytt, något helt nytt.

Mitt sug efter nya äventyr, tar aldrig slut. Det finns inga slut.