en randig tapet talar

Jag funderar på en sak. Eller ja, flera tusen egentligen, för den här dagen är en rörig en och många tankar har tänkts. Men i alla fall, det jag specifikt tänkte på nu är den här låten Hitten med Those dancing days. Alltså, den är helt okej, en bra låt liksom. Men varför döpa den till Hitten? Själva låten är lite för lam för den titeln i min mening. Hm... Ja, det var en av alla tankar. It aint easy these days, typ. Mycket att tänka på, ta ställning till och reagera på! Suck, typ. Jag vet vad jag vill göra, jag kallar det visioner. Än så länge befinner de sig på ett realistiskt plan, men man vet aldrig var de slutar. Jag och mina fixideér liksom. Men men, det går som det går och förhoppningsvis i rätt riktning. Annars så finns det ju typ tyyysen andra saker jag kan göra i stället, kanske jobba på Donken hela mitt liv och aldrig sluta läsa två natur kurser pararellt. Jag som äääälskar naturvetenskap så jädrans mycket. Eh. Jag har i alla fall kommit på varför jag fick så usla betyg på gymnasiet och att det egentligen är meningslöst att läsa om samma nedrans kurser nu, för jag är fortfarande lika ointresserad och på tok för dum för atomer och celler. Bye bye naturtankar!

Andra saker som inte väcker särskilt stort intresse hos mig just nu är bland annat förhållande. Sådant med kärlek, känslor och två partners. Jag spyr. Å andra sidan är jag också för feg för att visa det och liksom glider med. Idiot! Jag känner mig lite som en tecknad gubbe, som står inför ett moraliskt val, med en ängel på ena axeln som ber mig att vara ärlig mot mig själv och den inblandade och med en djävul på andra axeln som befaller mig att vara elak, mean as hell, mot mig själv och den andra. Skumt. Jag är dålig.

Jag är också ganska dålig på att göra mina läxor, städa mitt rum, komma i tid till skolan, koncentrera mig på jobbet, äta rätt, supa i rätta mängder, undvika läskigheter, vara omtänksam o.s.v. o.s.v.... Listan kan göras låååång... Hm.

Pappa kom hem idag i alla fall. Först saknade jag att han inte bott hemma på senaste tiden och längtade efter att han skulle komma hem på riktigt. Men redan efter en lunch (indisk mat är gött) och två timmar hemma är jag irriterad och oändligt trött på den traditionella familjeformen. Suck. (Jag tänkte skriva kärnfamiljen, men kom på att det är en vag betydelse idag, väldigt passé och oexisterande now a days ^^)

Ja, jag är förvirrad och jag känner mig lite off road mest hela tiden. Kanske ska skaffa mig ett liv?

Peace!