it's been hurting all the way with you, joanna

Åh hell typ. Jag hade planer på ett inspererande och peppande inlägg om helgen och framtiden, om Alla olika - alla lika och allt engagemang, om ungdomar och lika värde. Men något stoppade mig. http://www.youtube.com/watch?v=Dn6kGzRSjhU Kalla mig tragisk eller töntig men jag hatar det. Varje gång jag hör, ser eller hör om talas om den spyr jag, typ. Nu är jag sur. (Alltså, The Hives är världens bästa band, men varför göra så här???) Och jag gillar inte youtube heller, det är som knark och knark är bajs. Som den offentilga (ja, det är så) person jag är så har jag ju ett ansvar, jag ska vara en bra förebild - knark är bajs! Och youtube likså alltså. Logiskt? However, http://www.youtube.com/watch?v=RhErLH2uRKg är vacker. Ja, allt Lasse gjort är vackert om hösten. Hej hej höstdepp ^^

Meningen från början med allt det här var ju inte musik och hyllningar och hat. Nej, det var om oss, ungdomarna, framtiden och vad vi vill. Jag ger er en länk och hoppas att ni tror på oss! http://www.mobileportal.se/default.aspx?xid=1&si=aoal&m=web Tar er tid, det är en win-win chans! Det här är i och för sig bara ett par korta ord, jag hade velat skriva mer men jag är utsugen. En tuff vecka ligger framför mig och nu ska jag plocka fram skolböckerna, vänta på syster. Vi ska dricka te, jag vill berätta för henne om livet och hon kommer säkert berätta allt om Florence Valentin på Gula Villan. Fast jag är olidligt trött, lite halvsjuk och vill gräva ner mig själv under dubbla täcken med långkallingar och lyssna på Winnerbäck... Söndagsångest? Ja.

Den senaste tiden har inte motsvarat mina förväntningar och jag börjar tveka...
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Men som vanligt så accepterar jag läget, biter hårt i tungan, skriker inom mig och ler så brett jag kan. Det är nog därför jag har så svårt att lita på folk, för jag vet hur lätt det är att le och va glá, liksom bedra. Eller så beror det kanske på de där sveken, de är få men det så ont. Att någon man litat på så mycket, någon man anförtrott sig till, någon man trodde att man kunde lita på bara vänder en ryggen. Det skrämmer mig. Och kärlek är ingen lek för mig. Kan ingen lära mig reglerna, jag ger upp det där nu. Love will bring us down



Det tar aldrig riktigt slut, så vi ses

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0