en randig tapet talar

...för det finns inga ord som kan beskriva tomheten,
avsaknade av någonting,
detsom finns här är ingenting


och jag

---

Jag har bränt handleden på brödrosten på jobbet så det ser ut som om jag lekt med kökskniven.
Jag och min syster hade det trevligt i kväll. Vi åt tacos och var kreativa med symaskinen. Men hon lämnde mig för sina vänner. Jag är helt ensam. Fantomen umgås med ja alla vet vi vem. Erika bor på andra sidan jordklotet. Roberta verkar vara borta. Lika så alla andra.

Jag tror att jag ska hålla ensamheten sällskap med glass och kolasås framför teven, i pyjamas, sova på soffan och låtsas som om det regnar. (Oj, det regnar visst på riktigt) Nej men jag menar, jag ska försöka intala mig själv om att jag världens ballste, koolaste och stakaste kvinna. Någon gång kanske jag går på det och känner mig som Stålmannenkvinnan. Det spelar ingen roll att jag vet att jag kommer grymmt besviken när jag upptäcker att det inte alls är så det ligger till, men jag skulle kunna ge vad som helst för att få känna den känslan. En liten stund. Bara nudda lite. Ingenting är ju verkligt ändå, så varför får man inte drömma?


...