en randig tapet talar

Jag dog på jobbet. Det var inte kul. Alla tyckte att det var skoj att retas och driva med mig. Och jag gick på allt. Hej hej blondie liksom. Jag missade tVå bussar på vägen hem och när jag väl klev av tåget så märkte jag att nån jäkel bombhotat min cykel, skruvat bort sadeln (som jag hittade) och tömt mina nypumpade däck på luft!! IDIOTER! Ja, det finns bara ett ord år sånna idioter och det är just idoter!!! Jag ville bara skrika. Men jag fick syn på Jocke istället. Jag insåg hur schysst han kan vara ;) och vi pratade på om skola och jobb och sånt där man pratar om. Sedan skiljdes vi åt. Och med ens kom tårarna. Så jag såg ganska suddigt sista biten hem. När jag kom upp för trappen berättade jag ivirgt om världens kassaste måndag och min kvaddade cykel för pappsen, och han sa typ "men oj då!". Än en gång var min första tanke "Idiot!". Jag orkar inte fråga pappa om han betalde cykelförsökringen i sommras som jag tjatade på, kom ju flera påminnelser. Men då han sa att det kanske inte ar värt det. Nej men nu då, nu när skadan är skedd? Idiot.

Roberta är också en idiot, men inte på samma vis som ovan mänmda utan på vårat lilla vis. Haha! ;)

Peace idiots