en randig tapet talar

Det är torsdag den 29:e november idag. En dag att minnas. Nej vad stort det låter nu. Datumet är kanske inte västa big deal men dagen i sig. Jag vaknade upp, cirkus 3-4 timmar senare än tänkt. Där rök dagens planer på pengaväxling och nödvändighetsshopping. Men men. Jag tänkte: whatever, sånt händer (mig typ vaaarje dag) och bestämmde mig för att göra det bästa vsituationen: prioteringar is not my best friend. Jag beslutade mig i alla fall för att aktivera mitt visa-kort som damp ner i brevlådan igår. Oh, det är det fulaste visakort jag sett men det är helt nytt och man kan nästa spegla sig i det! Den huvudsakliga anledningen till att jag skaffde det där visakortet var för det skulle fungera utomlands, så det tajmade bra med helgens resa till Bryssel liksom. Men ännu bättre med dagens mejl jag fann i inkorgen. Jo men visst, jag har ju gått i väntas tider på det där beskedet om Tysklandsflytten. Det var beräknat till nästa vecka. Men tjoho och wow och hej hej, där var det! Ett freaking mejl från IS Düsseldorf! Det innehöll många fina ord och yada och sånna dä jobbiga formuleringar, och det allra vikitgaste: Jag blev antagen till kursen! Så i slutet av januari säger jag bye bye Sverige och Hola Deutchland! :D Resten av dagen har varit den bästa ever, typ. Jag använde mitt visakort för första gången och kände mig jukt vuxen. Var tvungen att använda det en gång till, känslan var inte lika wow då utan mer "aj, min reskassa". Jag bad även om uppsägningspapper av chefen. Oj det var en känsla lika grym som cheeseburgare med jalapenos! Omg! Annars så fyller ju Erika år, så välkommen till mellanåldern! Året mellan krogdebuten och systemåldern! Yey! Sex pistols till P&L -08. Syrrans milslånga önskelista på kylskåpet. Ett stökigt rum att reda ut. En väska att packa. Tusen tankar att tänka. Shit, jag ska åka. Jag gillart.