en randig tapet talar

Jag tror jag ska kolla på teve i kväll. Det var typ sjukt länge sedan dt hände, teven och jag alltså. Kankse somnar jag på soffan också. Men det är okej. Det bara känns så. Helt okej. Liksom. Det har varit en hård dag. Och jag vill spy på ord. Några utvalada. Jag menar flexibel, magkänsla och arbetslivserfarenheter. Ja ni förstår, det är jobbigt att sitta i arbetsintevjuer twentyfour-seven. Jag vet nu att det är lika jobbigt och nervöst att ställa frågorna som att svara på de. Men å andra sidan, nu sitter jag här, en erfarenhet rikare. Och med en fet beslutsångest. Koolt, men icke. The Donnas spelar på Debaser i kväll. Eller det är väl slut nu. Det hade varit helt galet att se de igen. Men ekonomin och jag är inte bundis för tillfället. Lite surt. Men att spela match var väldigt rofyllt och galet det också. Vi vann. Jag var kass. Frtitz trippade mig när jag var två meter från mål. Men sånt är livet och vi bara garvar åt det. Fast det vore helt sjukt att få se och höra de sjunga tp 40 boys in 40 nights eller Take it off live, svettigt och tight bland alla andra fans på ett kladdigt Debaser! <3 Varför är inte The Donnas mitt favoritband? Varför? Oj ohoj, lite spårat i mitt hvud just nu. Men teven var det va!