en randig tapet talar

Idag är det ju måndag och min tredje lediga dag. Eller andra, jag räknar inte med lördagen då jag for och flängde mellan diverse tillställningar. Söndagen gick i ledighetens och i göra-ingeting-är-fett-najss tecken och innehöll pyssel, ishall och oräkninga timmar under täcket. Men visst, det bestående söndagsångesten var ju närvarande och idag är jag helt utmattad. Ja för idag ska jag ju inte göra ett endaste skit och det är väldigt skönt men samtidigt väldigt frustrerande! Jag har ju tusen saker att uträtta men jag har så länge längtat efter två dagars sammanhängande ledighet och tid för ingening att jag liksom tvingar mig själv att bära pyjamasen och glida runt här hemma tills förmiddagen blir eftermiddag då jag kanske tar en promenad. Jag kommer ångra mig annars. Det är faktiskt jobbigt att vara ledig. (Jag trodde aldrig jag skulle säga det)

På onsdag ska jag spela match, mot Fritzs lag. Inte med utan mot. Omg. Jag blir nervös bara jag tänker på det. Åh håhå. Och på torsdag ska gå på konsert och dricka vitt vin med mamma, Vippan och Flian som sällskap! Jag säger bara Sahara hitnights och Marit Bergman foooooooor eeeeeeeeeveeeer! :D Eller ja, självklart ska det bli oerhört spännande att få se bland annat Idol-Sebastian och Claes af Geijerstam på en och samma kväll också! (Obsevera min ironi i den senaste meningen) I helgen är Erika hemma, eller nej jag menar på besök i Stockholm (hon bor ju i de norrländska skogarna!) och jag har världens dilemma att klura på tills dess, omg.

Men hej och hallå, det är eftermiddag nu och dags att göra något av den här dagen, jag tofflar ju fortfarande runt i pyjamas. Varför har jag inte gjort något av den här dagen för? Ångest. (Jag sa ju det, jag är kass på att vara ledig)

Peace!