en randig tapet talar

Jag vill vill vill till Arvika! För jag vill (fult ord) se Bloc Party! Åh, jag bara vill det!  Varför kom jag på det nu? Idiot! Jag vill i och för sig till Way Out West också, fast nu verkar det ju inte som om Morrissey ska dit, men The Hives liksom! Jag är ju dum, hur fan kunde jag missa Moz på Globen förra året? Vad tänkte jag? Jag hade ju till och med råd då! (Tror jag..?)

Annars så börjar jag gilla vägen till jobbet. Eller i alla fall namnen på busshållsplatserna mellan Älvsjö och Sockengränd. De har märkliga men väldigt underhållande namn, till exempel Toffelbacken och Brännkyrka kyrka (som för övrigt inte ens är i närheten av en kyrka). Så, ja, det är roligt att skratta på bussen och då är jag ju glá när jag kommer fram till jobbet! Haha! Jaa, vad lättroad man kan vara. Fast dagisbarn borde förbjudas i kolektivtrafiken, framför allt då de kommer i grupp på mer än två stycken. Åh, dessa glin! De överröstar ju till och med musiken i mp3 när jag har på högsta volym. Idioter.

Hur som helst så har mamma ångrat sig och ska istället för att hålla mig sällskap i kväll så ska hon delta på någon dryg grillfest på landet. Poor me. Jag blir ju tokig snart! Hoppas att pottmosen och fiskpinnarna med tillbehör som jag släpade (bokstavligt talat) hem från Coop Nära i Älvsjö gör mig lite gladare! Si!